I ett långt seriespel över en lång säsong så kommer det ofta en skitmatch, där ingenting funkar. För Boros del kom nog den matchen i går mot Kallinge? Laget ställde upp på is, ja då menar vi var fysiskt på isen, men var man mentalt kvar i bussen? Förra matchen mot Bäcken gjorde man mål efter 11 sekunder, nu fick man smaka på den medicinen genom att släppa i ett efter 13 sekunder. Ditskickat av Casper Åkesson. Sedan fortsatte eländet med mål av Sebastian Freed Karlsson och Isak Wignell. Och då hade det gått endast drygt 7 minuter av matchen. Då kändes matchen rätt körd, men Eric Ryberg tände ett svagt hopp när han i ett powerplay satte Boros första mål, assisterad av Wiggo Sörensson och Alfred Andersson.
I tredje perioden kom Boro igen och kämpade sig in i matchen. Det var nära mål vid ett flertal tillfällen. Man gick ner på folk och försökte verkligen få in puckuslingen. Men duktige Martin von Schoultz i KRIF-målet hade spikat igen kassen och stod för ett flertal kanonräddningar, vilket resulterade i en förlust för Boro med 1–5.
